I alla filmer löser sig allting i slutet.
Man hade ju kunnat önska att livet fungerade på samma sätt.
Ännu en insikt
Asså, det är ju nåt med män och deras stora egon...
... SOM BARA FÅR MIG ATT VILJA SPY!
Tack för mig.
Something for the weekend
Men tjena bloggy!
Är hemma nurå, sen en vecka tillbaka. Det är ju... tja... ganska deprimerande. Hur kan man ärligt bosätta sig i detta land? Det är ju för fan en triljon minusgrader här tio månader om året. Står ej ut med detta. Har redan fått benhinneinflammation liksom. Samt rännskita. Glamouröst liv Svea riek bjuder på, minsann. Idag är det lördag ju och har ca noll planer. Börjar bli lite orolig över mitt sociala liv. Är jag en eremit? Har jag inga kompisar kvar? Vet inte riktigt alltså. Väljer att inte gräva djupare i denna marianergrav av självtvivel *poet*
Tänkte, efter befallning från min bäztiz Jossex, lägga upp några goa semesterbilder på mig själv och en bucket pga blivit svenne nu. Nää skoja. Men det som har hänt har hänt (värdig och bra analys där, va).
Först tänkte jag dock svara på en liten lista som jag hittade hos Popmorsa. Just to get this party startin. Vet ju hur nyfikna ni ca tre läsare är på denna chey.
BRUKAR DU KOMMA I TID:
Eh. Nej. Väldigt, väldigt sällan. När jag fyllde 18 fick jag av mina dåvarande bästisar en klocka ENBART för att jag skulle kunna passa tiden pga hade aldrig hänt. Fast på jobbet/avdelning är jag alltid i tid. Det är mest när det är jag själv som drabbas av en försening som jag inte bryr mig så mycket. Även fast det ju är en väldigt dålig ovana.
HAR DU BRA KONDITION:
Gud, önskar jag kunde svara "ja, svinbra" på detta, men shit, den är sämst. Måste verkligen verkligen verkligen börja träna. NU.
NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
Var garanterat i Laos med någon av alla hundra tusen kameror som langades fram varannan minut. Har inte fått se dessa bilder än, men är heller inte så säker på att jag faktiskt vill. *den vita valen*
HUR KÄNNER DU DIG NU:
VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Svart, grå, svart, mörkblå. "I wear black on the outside because black is how I feel on the inside" HAHAHAHAHA. Eh. Nä, men inte mycket för färg asså. Utom mina nya röda vans, då.
KAN DU LAGA MAT:
Fett bra på detta, ska ni veta.
VAD PLUGGAR DU:
Medicin. Denna vecka har jag varit på akuten, fett kul.
BLIR DU BRA PÅ KORT:
Brukar bli ganska så bra om jag anstränger mig. Här under tex snygg. Ibland dock bah: HUR KAN DU LEVA MED DIG SJÄLV NÄR DU SER UT SÅDÄR???? Mvh, träskliket
NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Vet helt ärligt inte. Har inte gråtit på en månad, pga varit bortrest och i andra människors sällskap 24-7. Gråter sjukt ofta annars, nu för tiden även till filmer/tv-program etc. Gjorde jag ej förr. Har blivit blödig på senare år tydligen.
VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Nää. Tycker fler borde gråta mer och oftare. Släpper på spänningar.
HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Mycket bra! Saga var här och åt pizza, pratade allvarligheter, tittade på Vampire Diaries och drack rödvin. Åh, älskar Vampire Diaries! Och vin! Älskar vin! Jag somnade dock i soffan.
DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Kaffe och juice. Gärna Brämhults Svartvinbär/blåbär. Då kan det till och med vara drägligt att gå upp på morgonen.
ÄR DU NYTTIG:
Är en periodare, skulle jag säga. Sista tiden har jag väl... inte levt så nyttigt, kanske. Dricker inte så mycket alkohol men käkar massa fett och socker. Måste ändra på detta. Känner att kilona bara byggs på. Dessvärre inte där jag önskar (brösten) utan där jag redan har alltför mycket (höfter och lår). Päron, jo men tjena.
HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Jo, men det har väl hänt. OM MAN SÄGER.
ÄR DU BLYG:
Inte särskilt. Fast det beror på sammanhang. Men oftast gillar jag att prata med människor. Framför allt gillar jag människor som gillar mig. Då kan jag vara värsta social butterfly. Sämst är jag med typ mediemänniskor med nån slags pinne uppkörd i röven, alt. vissa killar som bara tror sig vara så jääävla snygga/smarta/coola (liksom tips: det är du inte). Då blir jag dock inte blyg, utan dryg. Så in i helvete. Avskyr det manliga egot.
VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
Vaknade klockan nio av att N's klocka ringde. Då var jag aspigg, utan att ens ha sovit särskilt mycket. Tänk om det kunde vara samma kl 6 varje vardag.
VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Eh, typ Tekken Tag Tournament eller nåt sånt när jag var typ 13? Är inte så mycket för det där med tv-spel och grejer. Överlåter det till min sämre hälft (skoja, likvärdiga hälft).
VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Tja du, inte en jävla aning OK? Men tror att jag skulle gilla nåt slags mysterie-/rollspel-/fantasty-/man är tvungen att både tänka och slåss-spel. Tycker dock att tv-spel är så... futtigt. Ser ju inte alls verkligt ut!
HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Detta varierar helt klart. Ibland tio öl, ibland två glas vin. Beror helt på sammanhang samt mitt tillstånd. Men efter Thailandssemester skulle jag väl säga: en bucket alt fyra-fem Beerlao, ungefär *skämskudde*
HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Har påven en rolig hatt????!! ACE-toaletten -06/07 var välbesökt. Även trottoaren precis bakom blomlådan ute vid rökrutan. Om en säger. Fy fan. Efterlyser härmed lite värdighet, tack.
JAG SOVER:
Vadå, vad är det för påstående? Jag sover: bra, när jag väl somnat? På sidan? På rygg? Helst i en större säng än nu? Vettefan.
VAD SA DU SENAST?
"Puss, hejdå."
VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Nää, jobbade typ hela sommaren istället. Samt var pank. Kul liv.
VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Mamma, Josefine eller Pållan. Eller Natan, då.
VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Planer och ett par R.M. Williams-boots.
HAR DU SNYGGA SKOR:
Äger världshistoriens snyggaste skor ju (se nedan). Men skulle lätt behöva de där bootsen, för att slippa gå runt i mina vedervärdiga curling-kängor nu där det är... vinter.
VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
Hej baby!!!!!!!
HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Yep, indeed I have.
HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Ja, min kille dåra.
HAR DU KÖRKORT:
Nää, snyft. Men tänkte - kanske - ta i sommar. Typ nån intensivkurs *oj oj, hör entusiasmen*
ÄR DU ENSAM NU:
Natan kom precis hem, så inte längre.
VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?
Fan, ingenting. Eller jo, KUL MED LIVET JU!!!!
Urban Cone
Ni har väl inte missat Stockholms bästa band Urban Cone? De signades av Universal tidigare i år och första singeln släpptes på legendariska Polar Music (woho). Idag kommer första EP:n och den är lika bra som förväntat (alltså superb). På fredag spelar de på Strand, vilket blir sista gången för i år. Gå dit om ni kan, de gör sjukt bra livespelningar (kan intyga detta i och med att jag sett dem typ tio gånger) och kommer bli stora. Tro mig. Har öga för sånt där, ni vet.
Stöd dem och få på köpet fet musikgenom att köpa EP:n här. 25 spänn för årets julklapp - som hittat ju.
PS. Brorsan spelar piano i bandet och har förresten gjort omslaget. Partisk, jag? Men ärligt, de är faktiskt grymma.
Om att wikia, som pappa försöker lansera som verb
Haha, hur otippad är inte den där lilla gula stjärnan bredvid andra språkval på wikipedia som markerar att en artikel är extra kvalitetssäkrad/utmärkt (eller hur definitionen nu är?
Nu: söker på "kosacker" (fråga inte) och gulstjärnan poppar upp bredvid... afrikaans. Vad. Fan.
Föreställer mig att såhär dansar alla ryssar.
In the palm of my hand
Haha, kom att tänka på en så rolig grej. Läste på nån blogg härom dagen att den författande personen ifråga hävdade att denna "hellre la några timmar på en genomtänkt blogginlägg" än skrev något improviserat i stunden.
Jag, då: ehhehehehehehe. Eh. Heh. *guilty look*
Att det liksom skulle finnas en tanke eller något mer än stundens infall bakom det som, eh, åstadkoms här? Har man i så fall inte förlorat lite poängen med blogg? Att det inte ska vara nån poäng? Nää, men skoja. Fy fan, här försöker man rädda sin egen röv genom att hävda att om man inte är idiot på internet är man ingen riktig bloggare. Antar att det är tvärtom. Tyckte i alla fall att det var så loligt. Med någon som är min exakta motsats. Som faktiskt tänker efter innan.
Gud, önskar att jag också kunde vara så seriös. Jag avundas dessa personer, för det blir ju så bra i slutändan. Ni vet, man ska va' seriös.
(Så, det där tog totalt... tre minuter? Ett äkta blogginlägg. Med andra ord.
Lussebullar och snöblask
Idag är det fredag, mina vänner. Och inför detta känner jag mig totalt likgiltig. Fast antar att det alltid är trevligt med "helg".
Har varit hos mormor nu på eftermiddagen och fikat. Ikväll ska jag till Josefine för lite glöggzorz mm. Tydligen ska vi göra "julgodis". Aldrig hört nåt så befängt som årstidsbundet snarr. Men den som lever lär, n'est-ce pas?
Anledningen till detta inlägg är dock en helt annat. Har nämligen gjort en ny playlist. Blir alldeles varm och glad inombords av att lyssna. Så gör det ni också. Den har av mig givits det eminenta namnet:
Lyssna, lyssna! It's eclectic!
Sparkar in ett par öppna dörrar
Jag och min bror var på bio ikväll. För att se Twilight: Breaking Dawn - del 1.
Helt ärligt ska jag erkänna att jag gillar första filmen. Det gör Lillis också. Den hade en sån mystik och stämning runt sig; fantastisk färgsättning samt ett grymt soundtrack. Sedan dess har det ju... gått utför med den serien, det har man utan problem kunnat konstatera.
Och nu var vi lite sådär "hur illa kan det egentligen vara?". Vi provar och ser!
Men se, det skulle vi inte ha gjort.
För det kunde tydligen vara illa. Det kunde tydligen vara väldigt, väldigt illa.
Alltså, jesus, vilken otrolig jävla crap. Big surprise, säger ni (och jaja, visst). Men det är faktiskt skillnad på skit och skit. Det här var skit utan någon som helst behållning. Det är liksom ingen idé att ta upp enskilda scener när allt var ett stort jävla skämt (och som vi i publiken skrattade! Ett riktigt guldögonblick när Bella säger att hon "lekt lite" med mödrarnas namn och fått fram det *host* unika namnet Renesmee; ingen av oss kunde hålla tyst. Den ungen, för övrigt... inte okej animerad. INTE OKEJ).
Jag säger bara: se den inte. Vad ni än gör - SE DEN INTE!
PS. Och ursäkta, vad har hänt med Edward Cullen? I första filmen - HET. Nu: ser ut som han läser Teknisk fysik på KTH. Komplett med för mycket hårgelé i luggen. Fy.
Vad ska DU göra på din resa? Har du hört talas om döden?
Jag ska ju åka bort, va (en resa med titeln: KAOS I LAOS 2011SLASH12 BABY - ja, den har jag kommit på själv). Och för att åka utomlands måste man ju vara skyddad. Inuti kroppen.
Det var egentligen meningen att jag skulle fylla på mina hepatit-vaccin v 22. Förra året. Bra detta, att inte ha ett fullständigt hepatit-skydd, när man tillbringar 70% av sin vakna tid på ett sjukhus. Slår ni upp prokrastinera i valfritt lexikon finns det ju garanterat en bild på mig där. I alla fall... vaccin måste man ha om man inte vill gå en mycket plågsam död till mötes.
Så, här har jag gått och dragit mig, inte för att det är obehagligt, utan för att det är så jävla jobbigt att åka till vaccinationscentralen. I city, ja. Men nu, när jag är ledig, så tänkte jag att idag - ja, just idag! - ska det ske. Jag tar ettan, hela vägen från Wivalliusgatan till Hötorget (10 minuter...), jag stegar in där och utbrister i ett rungande: STICK SPRUTAN I MIG!
Ja, detta var innan jag såg... prislistan. Herregud, var jag inte ruinerad innan så blir jag det ju garanterat nu. Vad i helvete, liksom? Bara hoppas att de inte: ameh, vi tycker att du ska fylla på dina barnvaccin också. Kanske lite japansk encephalit och rabies också. Rabies är vanligt hos fattiga, vet du. Och man bah, jaha 100000 kronor fattigare. Hejdå, Filippa K-kavaj, so long R.M. Williams-boots.
Kommer i alla fall vara så jävla skyddad att jag kan bada i en hög av bajs. Det ni.
A heart like yours in a time like this
Nu har man gråtit i en och en halv timme och idag på Skansens julmarknad fick jag bräckt lax med mos och nya strumpor av ull för att jag höll på att förfrysa tårna och sen fikade vi på Flickorna Helin Voltaire.
Ibland är det ganska jobbigt att vara vuxen. Jag är glad att det inte börjat snöa än.
Om 6'4" irländsk man
Okej, Is It Old? säger att denna länk är fett old (jävla sajt att bara döma ut mig sådär, som nån gawddamn laggard - jaha men ursäkta att jag inte slaviskt backtrackar twitter då!!!! Har annat "viktigt" att göra.), men vafan ska det spela för roll? (Eeeeh, uppenbarligen en viss, i och med att jag, eh, ansträngde mig för att kolla. Ängslig jävla 80-talistsjäl man är.) I alla fall, serien har inte visats i Sverige än, så lite försprång har jag.
Hursom, har jag nämnt tidigare att jag gillar Liam Neeson? *gawdgawdregeldregel* Det gör jag. Han är en av mina största kändiscrusher, alla kategorier. Och ännu, ännu mer efter denna heltigenom briljanta sketch. "I've contracted aids." Dör. Dör dör dör.
What, what, in the butt? (känsliga läsare varnas)
Jag älskar för övrigt den svenska versionen av "Män som hatar kvinnor". Liksom hur kan man INTE? När Mikael Nyqvist går runt och ser ut som han inte har en jävla aning om var han är ("Vadå, är det INTE Grabben i graven bredvid vi spelar in? Kunde väl nån ha sagt innan vi avslutat inspelningen. Hur ska jag NU kunna ställa om... bara sådär?") och langar oförglömliga repliker i stil med "Har. Du. Fotografiskt. Minne. Lisbeth... Men. Det. Är. Ju... Jättebra."/"Och. Så. Säger. Du. Till. Mig. Att. Det. Är. Bibelcitat. Och. Det. Är. Det. Bästa. Spåret. Hittillls." och man bah: Jo, eh, ja, asså... Du kanske skulle... Försöka... Bah... Nää. Vi lämnar det.
Och så senare det känslosamma (ja, man riktigt känner frustrationen i Mikael Nyqvists röst - för hör gör man ju garanterat inte, med tanke på att han har ett tonläge; tror det brukar kallas "svagbegåvad") "Jag. Behöver. Din. Hjälp." och oj, hoppsan, där har Noomi och Mikael Nyqvist sex i en stuga på landet och där var båda nakna och NEJ NEJ NEJ, mina ögon, jag kommer aldrig kunna se igen.
(Ett annat hett tips: akta er för TV-versionen av ovan nämnda film - där rullar nämligen Lena och Mikael Nyqvist runt tillsammans i sänghalmen för lite sexytime i bästa sändningstid - (o_O) - och man bah: ah, fresh är detta Jag är nyfiken svart, eller? varefter man bah: AAAARRRGGHHHH och bestämmer sig för att... aldrig se en film igen. Nånsin.)
- Åh, Lena!
- Åh, Mikael Nyqvist!
- Åh, Lena!
- Åh, Mikael Nyqvist!
Om män som gillar sig själva när de får ligga med tjejer som gillar tjejer
Snälla, lyssna på Sara Hansson när hon i Tankesmedjan pratar om Män som hatar kvinnor/Tjejen med draktatueringen. För hon säger liksom allt det man själv tänkt men inte kunnat uttrycka.
Här är länken. Sheer fucking ingenuity, folks.
("Hörni, hur säljer vi nu denna film vi gjort, som är en exakt kopia av en annan film, bara att man slipper läsa den? *tänkatänkatänkatänka* Ja, där har vi det! Vi låter tjejen va' naken. Phew, det gjorde vi bra.")
Men shit, hörni, det fattar ni väl själva - det är ju
aslogiskt och fräscht att Lisbeth ska vara naken på affischen.
Och att medelålderssnuskot bakom ska... ha alla kläder på?
If it's not love then it's the bomb that will bring us together
Jag skrev till min bror på facebook igår, när den värsta svärtan lagt sig, och så bestämdes det att vi spontant skulle på bio; Oslo 31 augusti.
Och den var... helt fantastisk. Instinktivt vill jag hävda att inte sedan "Återkomsten" från 2003 har en modern film använt filmens medium på ett lika briljant sätt (här skräds inte ord, inte). Kameraföringen i inledningens skogsscener (Tarkovskij!), det sparsamma bruket av ljud (Bresson!), den ärliga men ändå distanserade dialogen mellan Anders och alla dessa avlägsna bekanta, melankolin och känslan av hur huvudpersonen - och vi - står vid undergångens rand och väger fram och tillbaka över stupets kant, hur vi anar hans otroliga svärta medan vi förs runt i ett bedövande vackert och dekadent sensommar-Oslo. Och Anders Danielsen Lie, vilken briljans (han är läkare, woho!).
"Ode till en döende hipster" kallas den och visst, det ligger en del sanning i det. Där finns snygga skinnjackor och old school-vans, men det faktum att Anders är nästan rehabiliterad narkoman, som upprepas gång på gång i filmen, är helt sekundärt; där finns en människa som inte kan finna mening i ett liv som förväntas levas på ett visst sätt. Och ett liv som inte känns värt att leva på något sätt. Vad gör man när känslolivet helt tycks ha dött? När allt bara passerar utan att man ens vill sakta ned det? Vad gör man när man enbart har sig själv att skylla för att man... inte kommit någon vart? Hur hanterar man en sådan insikt? Det är otroligt smärtande att iaktta - och igenkänningsbart.
Min fråga på det här blir i gengäld: Joachim Trier... är du nån sorts geni?
We don't have to be anything so unreal
1. Klarade tentan jag trodde jag skulle bli underkänd på. Med 17 poäng! Inte illa för någon som pluggar en, max två dagar innan.
2. Vi har börjat se den fantastiska "The Walking Dead". Hur kan det ha tagit såhär lång tid? Jag älskar zombies! Och vampyrer! Och vapen! Och kvinnor som slåss! Och zombies!
3. Måste, trots sparandet inför Laos-resan, införskaffa en förtidig julklapp till mig själv. Åh. Mircea. Jag älskar dig.
4. Efter tisdag är jag ledig fram till 12:e december. Det är min räddning. Jag ska ändå försöka göra något vettigt av dessa dagar. "Försöka".
5. Kan inte bestämma mig för om Dumle Gingerbread är smakar underbar pepparkaksdeg eller öststatschoklad (sån som finns i chokladkalendrar, ni vet). Återkommer i denna viktiga fråga.
Ja, jag säger då det. Spännande liv, spännande liv.
People were not invited - they went there
Idag är jag förresten inte särdeles vacker; oduschad, mjukiskläd och liten halvt rödgråten efter den här rörande artikeln (så får det inte gå till inom vården, att människovärde och ett värdigt avslut glöms bort/ignoreras).
Men för ett tag sedan hade min klasskompis Svava en särdeles fantastisk tillställning med The Great Gatsby-tema. I fönstren till 1800-talslägenheten stod säkert 70 vinflaskor med fladdrande stearinljus (värmen där, alltså), på borden små popcornstrutar av brunt papper, det bjöds på champagne och överallt skred kvinnor i flapperklänningar och rött läppstift samt män i kostym och tunnrakad tangorabatt omkring. Någon hade till och med en död räv hängande runt halsen och en käpp med silverknopp. Det var smått magiskt.
Då, minsann, var jag uppklädd, i egensydd kreation som med ryggen bar tvingade mig till ca en meter brösttejp. Ser man ut som ett träsklik 90% av tiden kan man ibland behöva titta tillbaka på forna glansdagar. Nästa gång ska jag dock se till att investera i en flaska läggningsvätska eller två.
Fy fan asså, det är synd om människan
Tenta imorgon.
Jag borde plugga.
Men... Jag pluggar inte. Jag orkar inte plugga med detta kompakta mörker alldeles utanför fönstret. Istället hoppas jag lite på min, eh, improvisationsförmåga. Och att den på något mirakulöst sätt ska ta mig hela vägen till ett G.
Men ja, man kan väl inse att den förhoppningen med största sannolikhet går i stöpet.
Ett land av tundra och jord
Peredvizjniki-utställningen på Nationalmuseum var helt magnifik - se den, se den , se den!
Kuratorerna har gjort ett fantastiskt jobb, med text till varje målning som verkligen höjde allt till skyar långt över något jag sett på senare tid. Jag, Joel, Pontus och Gustaf bara gick runt och förundrades och mitt Rysslandsvurmande hjärta, det som lever för att romantisera och fantisera, klappade häftigt och konstant i fyra timmar, ska ni veta.
Enda nackdelen var att man en söndag som denna fick trängas med hälften av Stockholms alla medelålders män och kvinnor. Var mycket "Men Kerstin, här är ju Sjisjkin som jag talade om förut! Fast jag är ju van vid sh-stavningen" (jo men tjena, tack för den infon, ditt kvasiintellektuella åbäke) och tränga sig före i kaffekön.
Annars - superbt!
Seså, off you go!
Ett steg närmare döden
Men asså ursäkta, när fan gick jag och blev 85+? Bah åh, extrapris på mataffären! Där kan man spara tvååfemtio, va! *ler för första gången sedan Per Oscarsson flashade i Hylands hörna 1966*
Bara stödstrumpor och lilapermanentat hår som fattas. Går ju redan och lägger mig innan elva och hävdar ibland helt seriöst att "det är ju en dag imorgon också, så kanske ska spara lite på vinet". :CCCCC
Tack hemköp
Har sagt det förut (twitter) och säger det igen (bloggen):
Brämhults 19:95/st är fan ren och skär LYCKA.
Min förstfödde son skall heta:
Henry
Som min farfars bror och en rad nylegendariska litterära figurer. Jag säger det nu, så har jag paxat det och ingen annan kan därmed komma och knycka detta eminenta namn. Jag föreställer mig att han kommer bli lång och ståtlig, välbelevad och naturligtvis en charmör av sällan skådat slag (jag är ju trots allt en kvinnlig motsvarighet till detta). Och om jag får några fler söner ska de få heta Einar och Aaron.
Det berättade jag för Sara härom veckan.
Och Sara bah: "Henry och Aaron? O...kej. Det låter ju som tjocka, alkoholiserade göteborgare."
Och jag bah: "eh... eh... eh... Ameh durå!" Tur i alla fall att det då är tio år kvar innan de ploppar ut för då har jag förhoppningsvis kommit på en bra punchback. För så ska de heta.
(Sund man är som planerar detta då. Lovar i alla fall att jag inte har en kartong under sängen där jag planerar mitt bröllop samt två eller tre ritualmord.)
För övrigt en annan Henry man inte vill förknippas med. Fat bastard.
Firma, ruffel och båg
Avundas alla som ännu inte sett denna fantastiska serie. Helt sjukt mycket.
(En serie vars titel för övrigt kan ha sämsta svenska översättningen sedan "Grosse Point Blank" blev "Även en lönnmördare behöver en träff ibland".)
Det är en helt naturlig del av kroppen
Sak jag utbrister alldeles för ofta:
MEN KUKA MIG LÅNGSAMT I RÖVEN!
Förstår dock inte alls varför det ska generera en, eh, del förvånade miner.
Med pendeltåg en triljon år härifrån
Att få vårdcentralsplacering ute i Södertälje...
Asså, bah... Nä. Nä nä nä.
Close your mouth and open up your heart and, baby, satisfy me
Jaha, försökte byta bloggmall, men det slutade ju i katastrof och i och med detta tycks min header ha försvunnit? Tänkte att jag kanske ska se detta som ett tecken att den bör bytas den helt och hållet? Men det tycks mig, vid inte så nära eftertanke, alldeles för mycket av en förändring för att jag ska känna mig helt bekväm. Och jag som räknar mig som röd? Är det så att jag egentligen är stockkonservatist livrädd för förnyelse? Vilken hemsk självinsikt såhär på söndagkvällen.
Hursom tänkte jag att jag tar tag i det i veckan som kommer. Leta upp den gamla alt fixa en ny, så tills dess får bloggen se ut som ett rövhål (och ni bah: what's changed? och jag bah: ........). Kanske att jag kan gräva fram en bild som verkligen visar mig, som jag är? En vacker och unik människa. Den här gamla klassikern t.ex.
Fresh!
PS. Någon som, eh, kan koda lite blogg? Vill typ ha bredare textsjok och möjlighet till större bilder, fast med samma typ av utformning som nu. Mvh kan dator och så.
PPS. Varje gång jag käkar choklad får jag en tvångstanke om att jag måste öppna munnen, precis som ovan. Så... då gör jag det. :CCCCC
Och så återuppstod Jesus (någonstans runt påsk?)
Jag kan väl lite känna... är det inte bara dags att loosa prestationsångesten? "Go with the flow" (det betyder "gå med det flöde")? Slippa känna att jag kan inte skriva något NU när jag inte åstadkommit något på sisådär sex månader (för det kan jag ju... visst? VISST?)? Och sedan bara... dumpa de språkliga pretentionerna. Det enda jag verkligen gör nu på dagarna är att langa medicinska termer, förra veckan t.ex. på Akuten. "Således kvinna med hypertoni, paroxysmalt förmaksflimmer och diabetes mellitus typ II som söker för centralt lokaliserad ansträngningsutlöst bröstsmärta utan utstrålning." Alt. "PR u.a., inga resistenser palperas och normalfärgad avföring på handsken." Inte undra på att min formuleringsförmåga blir lidande. I sjukvården nyttjar vi varken grammatik eller vokabulär framför diktafonen, vet ni.
För kanske är det också så att jag bara behöver en ventil. För allt det fantastiska jag går och bär på inombords.
Ja, men t.ex. vore det ju kul att berätta att jag käkat pasta carbonara, utan kött med med hallomui, vilket torde betyda att jag käkat... EH... pasta? Med grädde? Ägg och parmesan? Fy fan. Så mycket för att vara snygg och smal i Thailand/Laos. Mitt liv är valrosskomplexet, tro inget annat.
Anyways... good talking to you.
Skulle vilja skriva men jag skriver inte längre.
Det är bara massa plugg plugg plugg PREKLIN och alla hetsar så jävla mycket och jag fick inte ens vara med och plugga för man "kan inte vara för många, det går så långsamt då" och blablabla. Är så less på att människor aldrig kan ta det lite chill och på människor som måste vara en grupp.
Allt och alla. Jag vill inte mer, orkar inte. Så jag sittdansar lite och skäms och mimar till min guilty pleasure-lista och dricker mitt kaffe, försöker mota bort ångesten som hela tiden vill lägga sig som en klump av betong i magen och om en vecka, en vecka då är det över. Fram tills dess måste jag nog plugga ihjäl mig för att detta ska gå vägen.
Ögon i nacken/förbannade ord
Att leva i nutiden är alltid lite otillräckligt.
Dåtiden tycks alltid lukta och smaka mer; klarare färger och starkare känslor. En mysticism som höljer den där trängtans tillvaro i ett vibrerande dunkel där man griper och famlar och förgås av trånad efter något. Som genomgått decennier av försköning och därmed förlorat sina konturer och sitt ursprungliga smuts. Man ser bara den lysande kärnan som fick plats på podiet när piedestalen reste sig ut den homogena massan och den glöder. Det är fortfarande skitigt och trasigt och det är vackert och lockande och man kan känna den grå regnkappan hänga tungt över axlarna och höra de gnisslande gitarrerna när man går över regnskurade trottoarer i en stad på andra sidan haven och vet att en värld finns framför mina fötter och att runt mig regnar meteorer som brinnande tankar.
Jag vet inte om ni förstår. Men det är något som liknar... nostalgi? En smärta i bröstet; att sakna det man aldrig haft och det aldrig kommer uppleva.
Man är ju ändå fast i 2011, hur man än gör.
Umeås finest
Vi var och såg Klungans (Mammas nya kille och Ingen bor i skogen, ni vet?) föreställning på Dansens hus idag.
Det var fullkomligt vansinnigt. Och sådär briljant tragikomiskt. Egentligen tror jag att man måste vara norrlänning för att fullt förstå humorn. Jag gör det ju inte till 100%. Men ibland, va. Då sitter man där, och skrattar med gråten i halsen.
Det här är ju humor utan dess like. I uttryckets sanna bemärkelse.
Kadavret
Förnimmer vidder
de vyssjades tysta
fläckades
av fettdroppar i guld och saliv
den sista dödslystna
rosslingen, dov som hovklappret
låst jag hör den
mellan två släta ögonblick
och förödelsen oryggligt
beramad och oundviklig
skönjer döden mot vit himmel
Here is the song for those who never ever
Ni vet, att hoppas sådär och så faller allt platt.
Alldeles nyss var jag arg. Nu är jag... ingenting. Blir så trött. På livet. På allt. Jag vet inte. Men vad är meningen? Liksom?
UPDATE: hade ju väldigt trevligt hemma hos Lola, det vill jag förtydliga. Det var efteråt det blev sådär failure.
STRONGER THAN YESTERDAY
Nu drar vi ut på aventyrz dårå. Mitt gamla 18-årshäng Vänner & Bekanta där man som ung och oskyldig hånglade med nån jävla indiepopare med dålig hållning och snedlugg mot en jävla träpanel på nästan-Finlandsfärjan Kolingsborg i Slussens pissgång. V&B har flyttat till Strand nu och jag har flyttat in i det mer vuxna livet. Där man inte längre dricker medhavd white russian ur pet-flaska utan istället sippar wine (dåligt köp!) och längtar efter sin pojkvän som varit borta i en vecka.
Anyways. C U zuckers.
Kittla hjärnan, bah.
En lyckad kväll i Lilla Frösunda
Detta med att det finns så många trevliga människor!
T.ex. ÄLSKA FADDRARNA!!! Jag var nämligen fadder på kollo för nya läkarstudenter i vintras. Och alla var så fantastiska! Ikväll hade vi middag och reunion. Vi avhandlade bajsvänliga toaletter, tillfredsställelsen i att klämma en riktigt bra pormask, underlivssvamp, sjukdomar (såklart), rädsla för HIV, barnlängtan, grava svettningar mm etc osv. Inget är tabubelagt vilket ju alltid är lättnad. På kollot agerade jag för övrigt Maria Montazami. Ni ska höra mig in real life. Så lik. Så jävla fressssh.
Lycka är att få en riktigt gul ostkrok.
PS. Har druckit vin. Och svinvidrig shot. Hatar shots.
Förresten
Idag har jag blivit:
*ett par Birkenstock rikare
*850 kronor, samt en själ, fattigare
Smaklösheten, mina vänner.
Nu fattas dock bara en oläslig handstil och sen är jag nästan doktor på riktigt.
(Imorgon är första dagen på avdelning. Jeez.)
Jag har aldrig gått på Handels
Tidigare ikväll då va, då var man ju ganska fräsch. Sen åkte en jävla flisa bort från min tand (var så sjukt skärrad, trodde jag skulle börja gråta) och man gick ned sig totalt.
Var i alla fall på nån jävla "gasque" på MF, träffade asamycket folk jag känner, var något av en SOCIAL BUTTERFLY och dansade ca ganska fult.
Nu ska jag och min crippled tooth och min dataspelsnördiga pojkvän (WOHO!!!!!) sova. Foörhoppningsvis. :(((((((((
"Snygg".
Subscribe to:
Inlägg (Atom)
