I could be dreaming
Vintern - vilket jävla påfund. Den som kom på denna rakt igenom värdelösa årstid borde fan få ordentligt med dask.
För ett par dagar sedan hittade jag dock en lista, där jag med små spretiga bokstäver präntat ned de saker som gör mig glad och lite varm inuti.
Här är några av de ting som stod på listan, corny ja, men... under min tuffa (hosthost) yta är jag egentligen - och det här kommer troligtvis komma som en enorm överraskning to blow you off your feet - en stor jävla mes. För att göra även era grå dagar lite vackrare: bibliotek, röda löv, rostat bröd, lampor i träd, stumfilm, tjocka halsdukar, kaffe, dansa när ingen ser, vårsol, män i quiff, cykla, C86-eran, marmelad, polska filmaffischer, svarta strumpbyxor, New York, nostalgi, frukost, polaroidkameror, vita lakan, långa pärlhalsband, plåtburkar, trollskogar, Majakovskij, skira bomullsklänningar, vita rum, strössel, soluppgång, svartvitrutiga golv, drömma, cookie dough, My so-called life, konstmuséer, the Magnetic Fields, rosa, böcker, ryssromantik, öppna brasor, Chagall, jordgubbar och grädde, trädkojor, pretentioner med distans, stjärnhimmel, svarta skor, solnedgång, spiraltrappor, rött läppstift, tangorabatt, Tim Walker, stora ekar, randiga tröjor, körsbärsblommor, sovjetisk propaganda, Busby Berkeley, distade gitarrer, oreos, skeda, fladdrade gardiner, brittisk punk, le ciel bisarre, London, röda lockar, julgranskulor, Morrissey, finsk tango, pasteller, dinosaurier, växter, kraftiga ögonbryn, små porslinsfigurer, lukten av brinnande tändsticka, Gregory Peck, fuktig asfalt, revolution.
Och nasal galvanism, då.
Vilka saker gör er glada?
Väl tillbringad tid
Jag är fast på en buss utanför KI. För att Rysslands president ska passera Solnabron. Fast ingen vet när. Jag menar, det lär ju inte varit några problem INNAN, men jag kan komma på ett antal människor som efter detta trafikkaos mer än gärna vill ha hans huvud. Well done, indeed.
The Peel Session
Bleka dödens minut
Det är nu vinter - på riktigt.
Det är inte det faktum att bilarna, när jag kliver utanför porten på morgonen, är täckta av frost; inte det att himlen, varje gång jag kommer upp ur tunnelbanan på väg hem, antar en allt djupare nyans av ångestsvart. Inte heller det att granen vid skeppsbron nu åkt upp eller att mina tunna jackor och kappor stuvats längst in i garderoben.
Nej, vänner - det är blekheten som talar det tydligaste språket. Blekheten där blodådrorna löper som små fina maskar över hela min kropp samtidigt som man har svårt att urskilja mina konturer mot de vita väggarna.
"Vem är du?" frågar de mina luddiga kanter.
"Jag är döden", burkar jag svara. Naturligtvis.
Det är inte det faktum att bilarna, när jag kliver utanför porten på morgonen, är täckta av frost; inte det att himlen, varje gång jag kommer upp ur tunnelbanan på väg hem, antar en allt djupare nyans av ångestsvart. Inte heller det att granen vid skeppsbron nu åkt upp eller att mina tunna jackor och kappor stuvats längst in i garderoben.
Nej, vänner - det är blekheten som talar det tydligaste språket. Blekheten där blodådrorna löper som små fina maskar över hela min kropp samtidigt som man har svårt att urskilja mina konturer mot de vita väggarna.
"Vem är du?" frågar de mina luddiga kanter.
"Jag är döden", burkar jag svara. Naturligtvis.
When dreams come true, yes?
Tre gånger i natt drömde jag om american pancakes. Det ser jag som ett tecken. Inte för att jag tror på sådana, men någon ursäkt måste man ju ha för att smälla i sig kopiösa mängder vetemjöl, socker och smör, inte sant? Och den där pannkakssirapen jag inhandlade för någon månad sedan har ju trots allt stått totalt orörd där i skafferiet.
Och fantastiskt, ja, det blev det (tillhörande illamående inkluderat)! Och nu slipper jag ju äta i ungefär en månad framöver. How convenient!
Ni talar bra latin osv osv
Inte Bergman eller Bresson, direkt
Vi såg "2012" på bio; två och en halv timme amerikanskpatriotisk megaköttning, såklichéartad och matad att det är nästintill omöjligt att beskriva.
"Alltså, om det varit en komedi hade den ju varit ganska grym", sa Alex.
"Därför är det ju så fantastiskt att den faktiskt är seriös", svarade jag.
"Två av fem?" frågade någon.
"Ja, helt kalkon var den ju inte", konstaterade vi.
"Alltså, om det varit en komedi hade den ju varit ganska grym", sa Alex.
"Därför är det ju så fantastiskt att den faktiskt är seriös", svarade jag.
"Två av fem?" frågade någon.
"Ja, helt kalkon var den ju inte", konstaterade vi.
Inspirationskälla
Jag: Jag vill gärna att det ska vara svart och skinn, lack och många smycken och sva...
Ni: (Tvivlande tystnad)
Jag: I wear black on the outside because black is how I feel on the inside?
Ni: Ah. Tysk läderbög, alltså?
Striking resemblance, eh? Fast han är faktiskt ex-jugoslav.
Ni: (Tvivlande tystnad)
Jag: I wear black on the outside because black is how I feel on the inside?
Ni: Ah. Tysk läderbög, alltså?
Striking resemblance, eh? Fast han är faktiskt ex-jugoslav.
Abstinensbesvär
En endaste liten kopp kaffe idag.
Inte underligt att huvudvärken hotar spränga bort både skallben och hemisfärer. "I know a caffeine addiction when I see one!"
Inte underligt att huvudvärken hotar spränga bort både skallben och hemisfärer. "I know a caffeine addiction when I see one!"
The Saddest Story Ever Told
Med så lite som jag lyckas sätta på pränt här på bloggen skulle man kunna tro att jag i det verkliga livet sysslar med något väldigt viktigt. Ja, kanske till och med världsomvälvande! Så är dessvärre inte fallet. Alls.
Dagens mest exalterande upplevelse var ett strumpeinköp på H&M; svarta i fempack och två par randiga. Strl 39/41. På ICA handlade jag prästost, potatis, bananer, apelsiner, mjukt bröd (lyx!), jordnötssmör, turkisk yoghurt och Mutti (vinnande företagsnamn, inte sant?) pizzasås som jag hört ska vara fantastisk, men det återstår naturligtvis att se.
Det var meningen att jag skulle diska, städa och plocka undan när jag kom hem till lägenheten. Den är fruktansvärt äcklig och stökig, men jag somnade på sängen, i krampaktig fosterställning och antagligen dreglade jag tillräckligt mycket för att mina grannar rakt över skulle stå och stirra mig vaken några timmar senare.
Middag orkade jag ingen laga, det fick bli nudelsoppa med blomkål och morötter, vilket resulterar i att jag till morgondagen inte har någon matlåda. Ah, the joys of life, my dearest darlings!
(Och som en parentes - bloggtystnad tror man kan generera kvalité snarare än kvantitet i de få inlägg som publiceras, inte sant? Så var och är tydligen inte fallet...)
Dagens mest exalterande upplevelse var ett strumpeinköp på H&M; svarta i fempack och två par randiga. Strl 39/41. På ICA handlade jag prästost, potatis, bananer, apelsiner, mjukt bröd (lyx!), jordnötssmör, turkisk yoghurt och Mutti (vinnande företagsnamn, inte sant?) pizzasås som jag hört ska vara fantastisk, men det återstår naturligtvis att se.
Det var meningen att jag skulle diska, städa och plocka undan när jag kom hem till lägenheten. Den är fruktansvärt äcklig och stökig, men jag somnade på sängen, i krampaktig fosterställning och antagligen dreglade jag tillräckligt mycket för att mina grannar rakt över skulle stå och stirra mig vaken några timmar senare.
Middag orkade jag ingen laga, det fick bli nudelsoppa med blomkål och morötter, vilket resulterar i att jag till morgondagen inte har någon matlåda. Ah, the joys of life, my dearest darlings!
(Och som en parentes - bloggtystnad tror man kan generera kvalité snarare än kvantitet i de få inlägg som publiceras, inte sant? Så var och är tydligen inte fallet...)
The man I shall name my son after
Tous les garçons et les filles
Sara har varit på en lyckad dejt och jag är både pirrigt glad för hennes skull och samtidigt omåttligt avundsjuk. En lyckad dejt; det sker så sällan att jag numer knappt ens kan återkalla när det senast inträffade. Varje gång jag har en uttalad träff med någon infaller alltid följande scenarion: jag är antingen inte särskilt intresserad och är då alldeles utmärkt charmerande om än en aning uttråkad (det är vanligtvis då den andre parten intresserar sig och då slutar det med att jag blir hal som en ål) eller så är jag det och då håller jag nervöst låda/konverserar med mig själv tills det är dags att skiljas åt. Aldrig hand i hand, aldrig långa kyssar, aldrig sova bredvid varandra, vakna lika kyskt och umgås hela dagen därpå. Tyvärr. För visst vore det ändå ganska så perfekt, om inte för första så säg, kanske för en tredje dejt?
Varför är det så? Nog för att min bild av romantik är ganska så rejält präglad av litteraturen, filmen och musiken - men det tycks ju fungera för andra, så varför slutar det för min del alltid i samma bittra katastrof? Är det så att jag faktiskt är totalt socialt inkompetent och helt oförmögen att att väcka intresse?
Eller måste jag bara börja bära urringat?
"But in this bar things were laissez faire"
En av många många anledningar till varför man borde och måste älska Jonathan Richman, en av musikens "mest excentriska och fantastiska personer".
Jag vet däremot ingenting om det där med excentrism (på det örat lyssnar jag inte), jag tycker mest att han är absolut bedårande och sådär underbart underfundig.
Good to see that I've still got it
Jag har en titel på min självbiografi. Den ska inte, som P helt gravallvarligt föreslog, heta "Jag och mina karlar" (vilket ju ändå skulle vara någotsånär sanningsenligt), utan givetvis...
"Jag och mina ögonbryn"
Har man funnits sin verkliga tvillingsjäl i Groucho Marx, så har man.
Jag bakade och blev alldeles magnifikt
Den lilla bruna högen, som ser ut som bajs, på bordet är alltså... kakan.
"Hej, Bullen! På min semester knullade jag en mur - kan jag ha blivit gravid?"
Imorgon är det 20 år sedan Berlinmuren föll. Vi andra må jubla, men det finns somliga som sörjer.
Jag tycker vi ska skänka dessa människor en tanke. Det kan inte vara så jävla kul att vara tänd på någon som inte ens står rest.
He he.
Nog tur att hon satsade på byggnadsverk. Allt annat hade varit katastrof.
Jag tycker vi ska skänka dessa människor en tanke. Det kan inte vara så jävla kul att vara tänd på någon som inte ens står rest.
He he.
Nog tur att hon satsade på byggnadsverk. Allt annat hade varit katastrof.
How I met the man of my dreams and how it was ruined
Jag och pappa fikade på Chokladkoppen, med vit chokladmousse-cheesecake och svart kaffe. Så när vi är på väg ut ser jag honom. Christian Olsson. Han stirrar, jag möter hans blick. Stirrar tillbaka.
Men sedan kommer den - insikten. Varför stirrar han? Har jag snor i näsan eller kaka i fejjan? Eller är det så att...? Nej. Nej, det får inte vara sant. Finns det en, om än extremt minimal, ja, knappast ens existerande, risk att han läst bloggen och mer specifikt det inlägg där jag frågade om han har lust att byta kroppsvätskor?
Hur stor är risken/chansen att jag för all framtid är bortgjord? Jeez, that i don't want to know. Det vore... alltför smärtsamt.
Men sedan kommer den - insikten. Varför stirrar han? Har jag snor i näsan eller kaka i fejjan? Eller är det så att...? Nej. Nej, det får inte vara sant. Finns det en, om än extremt minimal, ja, knappast ens existerande, risk att han läst bloggen och mer specifikt det inlägg där jag frågade om han har lust att byta kroppsvätskor?
Hur stor är risken/chansen att jag för all framtid är bortgjord? Jeez, that i don't want to know. Det vore... alltför smärtsamt.
The Holy Trinity
Nu är det fredag och om sisådär 13, 14 timmar är det officiellt HELG.
Ni vet väl vad det betyder, vänner?
Det betyder: H.Ö.K. für alles! Come on and join the fun!
Avd. Hur man hamnar högst upp på SHIT LIST
Han: "Jag har fått intrycket av att du inte är så smart."
Liksom, dude...
'Cause that's as far as you'll ever get.
Liksom, dude...
'Cause that's as far as you'll ever get.
Joyous tidings
Efter föreläsningarna idag kände jag mig som ett roadkill; överkörd och manglad, oförstående och idiotförklarad, blödande och livlös.
På seminariet idag var min hjärna totalt bortkopplad från resten av kroppen. Ingenting som sades kunde jag ta in och processa.
Och nu ikväll, efter att ha avbokat middag och avböjt bio, sitter jag här med det där förbannade quizzet man måste klara för att få gå vidare. Det "beräknas ta cirka en timme." Två timmar senare kan jag konstatera att så uppenbarligen inte är fallet. Jag har kommit till nr 10. Av 25. Och ärligt - det är brutalt jävla svårt.
Den här dagen går utan tvekan till historien som V Ä R L D E N S absolut S Ä M S T A.
På seminariet idag var min hjärna totalt bortkopplad från resten av kroppen. Ingenting som sades kunde jag ta in och processa.
Och nu ikväll, efter att ha avbokat middag och avböjt bio, sitter jag här med det där förbannade quizzet man måste klara för att få gå vidare. Det "beräknas ta cirka en timme." Två timmar senare kan jag konstatera att så uppenbarligen inte är fallet. Jag har kommit till nr 10. Av 25. Och ärligt - det är brutalt jävla svårt.
Den här dagen går utan tvekan till historien som V Ä R L D E N S absolut S Ä M S T A.
Tack som fan, Estrella och OLW! Jag hatar er!
"Industeriellt härdade fetter kan ligga kvar i kroppen i säkert fyra, fem år", säger han. Jag räknar tyst på fingarna. En chipspåse, två chipspåse, tre chipsp...
Jag slutar. Insikten är för tung och skrämmande.
Jahaja. Då har man bunkrat transfett för sisådär tio livstider. Cancer and obesity, I greet you.
Jag slutar. Insikten är för tung och skrämmande.
Jahaja. Då har man bunkrat transfett för sisådär tio livstider. Cancer and obesity, I greet you.
How cooking made me an emo kid
Jag sket visserligen att horisontalsnitta löken (just det!), men när de ändå perfekt skurna bitarna hamnade i kastrullen skedde en fullkomlig explosion av lökångor och jag blev för ett par minuter totalt blind. Sedan började ögonen rinna. Och jävlar vad det rann. Så mycket att mitt smink helt gav upp och istället emigrerade till någstans under näsa och mun.
Max Factor Masterpiece Max får således inte fem rena kinder av fem. Snarare ett par jävligt svartrandiga.
Det enda jag tänker på är kemi*
"Lek och lär med Termin 1" - se, det är vad vi sysslar med nu för tiden; det vuxna (och kemiska) svaret på Duplo. Är man riktigt dedikerad kan man få gå och kvittera ut en egen låda att ta med hem. Personligen funderar jag på att tillverka ett eget set av lakritsfudge, geléhallon och mintpastiller. Eller varför inte älgskit, rådjursskit och harskit? Det skulle på ett ännu tydligare vis illustrera hur jag känner för denna sysselsättning. (För att förtydliga: HAT)
* och sex, så klart. Kemi och sex. Och pengar.
Känn dig träffad, kolhydratjävel
"Rita två glukosrester som är sammanbundna med α(1-4)- och β(1-4)-bindning" uppmanar mitt instuderingshäfte mig.
You know what? I'll draw this, cuntface.
You know what? I'll draw this, cuntface.
Om att vara i desperat behov av en vettig hobby
Fejjan ligger nere, konstaterar jag nedslaget. Jaha. Så vad gör jag nu? Går och lägger mig? Nej, fy så tidigt. Pluggar? Men å, så själadödande! Tar en dusch? Onödigt, jag luktar redan som en nyponros (det säger mamma alltid). Läser? Men åååh, orka.
Nej, det här fungerar inte. Börjar den inte fungera snart blir det 'senast inloggade' på helgon, eller som det också kallas: freakfest deluxe. Lägre än så kan man knappast sjunka.
Nej, det här fungerar inte. Börjar den inte fungera snart blir det 'senast inloggade' på helgon, eller som det också kallas: freakfest deluxe. Lägre än så kan man knappast sjunka.
Jag hatar att jag älskar er och jag älskar er så himla mycket
Jag böjde mig framåt för att ta upp plånboken och RRRRRIIIITSSSCH sprack dragkedjan på de snortajta jeansen och blottade mina ljusblåprickiga trosor. Jag menar, det är så typiskt. Jag visste visste visste att jag inte skulle ätit den där Ben & Jerry's igår, allting skrek "SLUUUUTA DET HÄR GÖR DIG INTE SMALARE! DU BLIR TJOCKIS! TJOOOOOCKIS!!!". Ändå kunde jag inte låta bli, utan låg där i soffan och tryckte in sked efter sked i munnen. Och så var paketjäveln helt plötsligt slut.
Idag fick jag stå mitt kast. Inget talar så smärtsamt och tydligt till en som kläder som går sönder eller har blivit för små. Så: hej Erika, du har blivit fet nu! Hej Ben och Jerry, jag hatar er för att ni lockar mig i frestelsen trots att ni vet att jag är chanslös och inte kan motstå! Tänker skicka er lagningsräkningen. Och betalningen av mitt Friskis-kort. Fittor.
Idag fick jag stå mitt kast. Inget talar så smärtsamt och tydligt till en som kläder som går sönder eller har blivit för små. Så: hej Erika, du har blivit fet nu! Hej Ben och Jerry, jag hatar er för att ni lockar mig i frestelsen trots att ni vet att jag är chanslös och inte kan motstå! Tänker skicka er lagningsräkningen. Och betalningen av mitt Friskis-kort. Fittor.
First in line for the gang bang
Josefine skrev ett inlägg om hur hon frågade ut den snygga killen i fiskdisken. Enormt modigt och fantastiskt gjort var det.
Och så får hon en anonym kommentar, en riktigt jävla vidrig och unket insinuant sådan, som med sitt fördömande av, ja, faktiskt bara sex, fullkomligt stinker av viktorinansk äckelmoral och konservatism. En tjej som behöver ligga? ÅH HERRE GUD, RING POLISEN - kvinnor har libidon! (Kvällspressen: "NY SKRÄMMANDE STUDIE - kvinnor vill ha sex. Folket i uppror. Göran Hägglund kommenterar: 'Det här är ju oerhört!'")
På riktigt - lever vi på 1800-talet? Är sex fortfarande något syndigt och fult? Är det något som ska fördömas och predikas emot? Nej. Snälla, det är dags att vi lämnar den tanken där den hör hemma - död och begraven. Så länge du skyddar dig, är det ingen som ska komma där och säga vad som är rätt och fel. Det är var vuxen mans och kvinnas sak om, när, hur och med vilka han/hon vill ha sex med. Det är hög tid att människor utan någon som helst kunskap eller insikt i den mänskliga psykologin slutar moralisera och leva i den befängda villfarelsen att man, främst då som tjej, skulle ta skada av eller finna det påfrestande att ha sex eller one night stands?
Är det så att tjejer inte ska vilja ha sex? Att vi ska hålla på oss eller helt förneka den sexdrift i princip alla har, oavsett kön? Inte för att vara sån, men det är ju en klar fördel om båda inblandade i själva akten är med på det?
Och antal sexpartners man haft är inget någon annan har med att göra. Och vad spelar det ens för roll? De flesta är mogna nog att veta vad som är bäst för en själv och därmed också avgöra hur man vill leva sitt liv. Personligen säger jag: the more the merrier. Med övning kommer erfarenhet och kompetens.
Och så får hon en anonym kommentar, en riktigt jävla vidrig och unket insinuant sådan, som med sitt fördömande av, ja, faktiskt bara sex, fullkomligt stinker av viktorinansk äckelmoral och konservatism. En tjej som behöver ligga? ÅH HERRE GUD, RING POLISEN - kvinnor har libidon! (Kvällspressen: "NY SKRÄMMANDE STUDIE - kvinnor vill ha sex. Folket i uppror. Göran Hägglund kommenterar: 'Det här är ju oerhört!'")
På riktigt - lever vi på 1800-talet? Är sex fortfarande något syndigt och fult? Är det något som ska fördömas och predikas emot? Nej. Snälla, det är dags att vi lämnar den tanken där den hör hemma - död och begraven. Så länge du skyddar dig, är det ingen som ska komma där och säga vad som är rätt och fel. Det är var vuxen mans och kvinnas sak om, när, hur och med vilka han/hon vill ha sex med. Det är hög tid att människor utan någon som helst kunskap eller insikt i den mänskliga psykologin slutar moralisera och leva i den befängda villfarelsen att man, främst då som tjej, skulle ta skada av eller finna det påfrestande att ha sex eller one night stands?
Är det så att tjejer inte ska vilja ha sex? Att vi ska hålla på oss eller helt förneka den sexdrift i princip alla har, oavsett kön? Inte för att vara sån, men det är ju en klar fördel om båda inblandade i själva akten är med på det?
Och antal sexpartners man haft är inget någon annan har med att göra. Och vad spelar det ens för roll? De flesta är mogna nog att veta vad som är bäst för en själv och därmed också avgöra hur man vill leva sitt liv. Personligen säger jag: the more the merrier. Med övning kommer erfarenhet och kompetens.
In search of Lost Time
Ta er en titt på Tarkovskijs polaroidbilder, vänner. Se hur han fångar ljuset och därigenom också mystiken. Se hur fantastiskt han gör det.
Och så tycker jag att vi alla tar och besöker cinemateket nu i november och december och där får oss ett par visuella orgasmer. Inte sant?
Om konsten att göra allting fel
"Vad söt du är" skriver han i skunkmejlet. Jag suckar ljudligt. Killen, du har sett en bild, du har inte en jävla aning om om jag ser ut som ett troll eller inte. Klickar mig in på hans sida och möts av tjej med sillisar och särad, rakad fitta.
Liksom, well done, dude - you sure know how to attract us ladies.
Ditt jävla tard.
Liksom, well done, dude - you sure know how to attract us ladies.
Ditt jävla tard.
Om försöken att äga ett dansgolv
Men som de säger: försöka duger inte. Det måste varit smärtsamt att beskåda. Tur att jag själv redan förträngt det.
Aldrig sett någon så uppsnärjd i det blå
Jag är hos föräldrarna i Älvsjö och sitter vid pappas dator. Där finns galanta och inte så lite bajsnödiga posingbilder på mig jag tog medan jag jobbade på staketet i somras. Då var saker och ting annorlunda. Jämfört med nu. Då, för ett tag, var jag pirrig och glad. Jag tänkte att hösten skulle bli fin.
Hösten är... bra. Saker och ting flyter på, hackar och rullar framåt, som kugghjul i ett urverk och trots fruktansvärt mörker och hjärtstannande kyla och trots att jag vaknar varje morgon med grå himmel utanför fönstret och trots att jag ibland känner ensamheten och hopplösheten slå som en knytnäve i magen, trampar jag nya vägar, okända asfalterade gator där mina skor inte lämnar spår och min siluett aldrig syns som skugga. Men jag har svårt att se saker positivt. Jag stängde av där, ett tag, jag blev kall. Och ibland faller jag fritt mot marken.
Alldeles nyligen fick jag höra att "du verkar rädd". Jag vet inte - vad svarar man på något sådant? Lyser skräcken i mina ögon, skälver mina händer när jag rör dem? Jag är inte osäker men jag är kanske rädd för det okända. Kanske rädd för framtiden. Kanske rädd för att misslyckas. Kanske rädd för att släppa drömmar och kanske rädd för att släppa människor inpå. Det gör alltid ont att träffas när man sänkt garden och knäppt upp alla knappar. Jag är inte den som älskar och jag är inte någon som blir älskad. Så är det ju bara.
Men ändå. Jag fick den förändring jag längtade efter men aldrig orkade åstadkomma och att klippa gamla band och förödande vanor är stundvis det bästa som kan ske. Så, ja, tillvaron är bra. Men fin, det är den fan inte.
Inte än.
Hösten är... bra. Saker och ting flyter på, hackar och rullar framåt, som kugghjul i ett urverk och trots fruktansvärt mörker och hjärtstannande kyla och trots att jag vaknar varje morgon med grå himmel utanför fönstret och trots att jag ibland känner ensamheten och hopplösheten slå som en knytnäve i magen, trampar jag nya vägar, okända asfalterade gator där mina skor inte lämnar spår och min siluett aldrig syns som skugga. Men jag har svårt att se saker positivt. Jag stängde av där, ett tag, jag blev kall. Och ibland faller jag fritt mot marken.
Alldeles nyligen fick jag höra att "du verkar rädd". Jag vet inte - vad svarar man på något sådant? Lyser skräcken i mina ögon, skälver mina händer när jag rör dem? Jag är inte osäker men jag är kanske rädd för det okända. Kanske rädd för framtiden. Kanske rädd för att misslyckas. Kanske rädd för att släppa drömmar och kanske rädd för att släppa människor inpå. Det gör alltid ont att träffas när man sänkt garden och knäppt upp alla knappar. Jag är inte den som älskar och jag är inte någon som blir älskad. Så är det ju bara.
Men ändå. Jag fick den förändring jag längtade efter men aldrig orkade åstadkomma och att klippa gamla band och förödande vanor är stundvis det bästa som kan ske. Så, ja, tillvaron är bra. Men fin, det är den fan inte.
Inte än.
"Idag är jag farlig"
Vid lunchen igår diskuterade vi utklädad till Halloween. Någon pratade om häxkostym, någon om djävulshorn, en annan om Patrick Bateman-outfit med inkluderad yxa.
Jag, i sin tur, berättade om IckePK-festen och hur jag klädde ut mig till daterapist.
Ingen hajjade grejen.
Å andra sidan - jag klandrar dem inte. Det är svårt att bara med hjälp av enbart ord visualisera något så... fulländat.
Med ljusa 501:or hårt åtdragna i midjan skrämmer jag även Dahmer och Bundy.
Jag, i sin tur, berättade om IckePK-festen och hur jag klädde ut mig till daterapist.
Ingen hajjade grejen.
Å andra sidan - jag klandrar dem inte. Det är svårt att bara med hjälp av enbart ord visualisera något så... fulländat.
Med ljusa 501:or hårt åtdragna i midjan skrämmer jag även Dahmer och Bundy.
Blir till att köra stadig frukost
Klockan 0830 imorgon inleder jag dagen med dissektion av helkroppspreparat. Och jo, det är en avliden, öppnad människa.
Inte för att vara sån, men de kunde schemalagt den lektionen en aning bättre, känner jag.
Inte för att vara sån, men de kunde schemalagt den lektionen en aning bättre, känner jag.
Can't think straight
Jag är alldeles för trött för att kunna formulera något med ens den minsta humor eller intelligens. Det är som om någon bäddat in min hjärna i vadd, gnidit grus i mina ögon och surrat fast min kropp på en stålbrits.
Dock kan jag för den intresserade meddela att Cinematekets november-decemberprogram bjuder på ett par godbitar. Min älskling Tarkovskij, till exempel. Och Jarmusch och Haneke, om man finner dem stimulerande. Samt även "L'Atalante" och hela "Scener ur ett äktenskap" i ett svep. Ingen Lars Hanson, som i förra programmet, men man får väl inte vara alltför kräsen.
"That's the ugliest thing I've ever seen!"
Dryga 16 år efter inflytt har mina föräldrar äntligen gjort sig av med världens i särklass fulaste toalett. Den är liksom så ful att den passerar snygg och går tillbaka till ful igen; så overkligt gräslig att man, om man befinner sig på övervåningen, kan höra nyankomna gäster på våningen under dra efter andan när de öppnar dörren in till vår lilla vattenklosett som begåvats med den fantastiska bruna färg som mestadels påminner spädbarnsbajs. Till slut orkade man inte ens försöka när något försynt påpekade att 'det är en väldigt speciell färg ni har på toalettstolen och handfatet där inne'. "Speciell", jo visst. Try nauseating?
Det är inget snack om saken; personen som valde det porslinet måste varit färgblind. Eller sadist, då.
Let's pretend it's a work of art, let's pretend it's not where you fart.
Det är inget snack om saken; personen som valde det porslinet måste varit färgblind. Eller sadist, då.
Let's pretend it's a work of art, let's pretend it's not where you fart.
Loop duplicate my message
9:19pm Erika
MEN ALLTSÅ GALEN PÅ DEN HÄR CHATTEN
MEN ALLTSÅ GALEN PÅ DEN HÄR CHATTEN
MEN ALLTSÅ GALEN PÅ DEN HÄR CHATTEN
MEN ALLTSÅ GALEN PÅ DEN HÄR CHATTEN
MEN ALLTSÅ GALEN PÅ DEN HÄR CHATTEN
Åh herre gud.
Hej hysteria.
MEN ALLTSÅ GALEN PÅ DEN HÄR CHATTEN
MEN ALLTSÅ GALEN PÅ DEN HÄR CHATTEN
MEN ALLTSÅ GALEN PÅ DEN HÄR CHATTEN
MEN ALLTSÅ GALEN PÅ DEN HÄR CHATTEN
MEN ALLTSÅ GALEN PÅ DEN HÄR CHATTEN
Åh herre gud.
Hej hysteria.
Eat my pork, feel my fork
Hungern jag kände när jag kom hem, dödstrött och desillusionerad, visste absolut inga gränser. Skakande och med värsta tunnelseendet sedan Bröderna Lejonhjärta, tog jag ändå plats framför spisen (min, som kvinna, rättmätiga plats, ni vet). Och om det blev fantastiskt! Teriyaki-marinerad lax och sallad på ruccola, röd- och grönsallat, äpple, tomat, gurka, granatäpple och fetaost med dressing gjord på olivolja, balsamvinäger, honung och dijonsenap. Best part? Det tog knappa tio minuter från scratch. Se, enda fördelen med att ha en gasspis från Gustav Vasas tid.
Ett annat hett tips? Keso med äpple-, päron och vaniljsmak. Lite färsk frukt till det och du kan äta efterätt med gott samvete (dvs. du slipper ligga i soffan och ha fettångest för att du tryckt i dig massa crap på en vanlig sketen vardag).
Summan av kardemumman: eh... eh... eh... WELL DONE ME!
Hey Videotown - BURN IN HELL
MEN ALLTSÅ! Jag hatar numer fittorna i videobutiken på Folkungagatan. Jag kommer in och ska låna en film åt min bror - "Factory Girl" för att han är kåt på Sienna Miller - och så hävdar han i kassan att jag har en försenad inlämning på "I skuggan av Paris". Nej, svarar jag, jag lämnade in den samma dag den skulle in. Han kollar igen. "Nej, den är försenad. Kolla hemma." NEJ, säger jag med eftertryck, jag har den inte hemma, jag har lämnat in den. Det är inte mitt fel eller problem om ni inte lyckats föra in det i era register. "Men kolla hemma, den kan komma fram." Jo, visst, jag kan kolla hemma, men det spelar ingen roll - FÖR JAG HAR LÄMNAT IN DEN!
Och det har jag. I god tid och framme på disken. Men vad fan gör jag nu om de inkompetenta jävla mongona tappat bort filmen utan att den hunnits bockas av som inlämnad? Jag är trött som fan och irriterad och jag tänker fan inte betala något extra för en värdelös film de själva slarvat bort.
GAH, frustrationen!
Och det har jag. I god tid och framme på disken. Men vad fan gör jag nu om de inkompetenta jävla mongona tappat bort filmen utan att den hunnits bockas av som inlämnad? Jag är trött som fan och irriterad och jag tänker fan inte betala något extra för en värdelös film de själva slarvat bort.
GAH, frustrationen!
Cylindriskt, enkelskiktat osv osv
Imorgon ska jag mikroskopera preparat från kvart i tre till halv fem. Likadant på tisdag. Epitel, fett, glatt muskulatur, kärl, munhåla, oesophagus och magsäck.
Fan vad gött.
Schmäääsk.
Fan vad gött.
Schmäääsk.
Destino och Dalí
Igår träffade jag familjen för att gå på Salvador Dalí-utställningen på Moderna Museet, som trots grotesk trängsel och skrikande barn var både trevlig och intressant.
Där fick man också se resultatet av det samarbetere Dalí inledde med Walt Disney, som nu, nästan 60 år senare äntligen färdigställts. Titta och njut, hörni. Det här såhär dagens Disney-filmer borde se ut, enligt min mening.
It's not me - it's you
Guys - ni som tror att vägen till en kvinnas hjärta går via provokation, odräglighet, förolämpningar och allmänt schizofrent beteende, läs det här och tänk om.
För ni är så jävla fel ute.
Living life large
Klubben igår, på Marie Laveau, var inte alls särdeles trevlig, men jag och Jo-so-fine hade som vanligt en trevlig stund. Särskilt efter vi kom därifrån. Halvlulliga och trötta som svin går vi in på närmsta kebab och beställer pommes frites och langos, trycker i oss det på knappa fem minuter och vandrar ut därifrån. Väl där konstaterar vi båda: vi är inte mätta. Så vi går till grillen vid Mariatorget för att kämma varsin vegetarisk burgare, hysteriskt, och därmed stilla vår desperata hunger.
Frosseri, ni vet. Den nya otroheten.
FINN TRE FEL
... eller hur vi blev castade till nyinspelningen av Den sista färden.
Jag ska hjälpa er på traven: ett, två, tre.
Jag ska hjälpa er på traven: ett, två, tre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
