Sparkar in ett par öppna dörrar

Jag och min bror var på bio ikväll. För att se Twilight: Breaking Dawn - del 1.

Helt ärligt ska jag erkänna att jag gillar första filmen. Det gör Lillis också. Den hade en sån mystik och stämning runt sig; fantastisk färgsättning samt ett grymt soundtrack. Sedan dess har det ju... gått utför med den serien, det har man utan problem kunnat konstatera.

Och nu var vi lite sådär "hur illa kan det egentligen vara?". Vi provar och ser!

Men se, det skulle vi inte ha gjort.

För det kunde tydligen vara illa. Det kunde tydligen vara väldigt, väldigt illa.

Alltså, jesus, vilken otrolig jävla crap. Big surprise, säger ni (och jaja, visst). Men det är faktiskt skillnad på skit och skit. Det här var skit utan någon som helst behållning. Det är liksom ingen idé att ta upp enskilda scener när allt var ett stort jävla skämt (och som vi i publiken skrattade! Ett riktigt guldögonblick när Bella säger att hon "lekt lite" med mödrarnas namn och fått fram det *host* unika namnet Renesmee; ingen av oss kunde hålla tyst. Den ungen, för övrigt... inte okej animerad. INTE OKEJ).

Jag säger bara: se den inte. Vad ni än gör - SE DEN INTE!

PS. Och ursäkta, vad har hänt med Edward Cullen? I första filmen - HET. Nu: ser ut som han läser Teknisk fysik på KTH. Komplett med för mycket hårgelé i luggen. Fy.